Måste skriva av mig.

Det här är ett sorgligt inlägg.

Har inte skrivit här på bloggen på år och dar, men känner ett extremt behov av att formulera känslor i ord.

Vi har blivit av med två katter på kort tid. Vår katt som vi skaffade tillsammans för 10 år sedan, Mustang, dog i Februari.

Det blev en terapi att ta hem två kattungar, så vi har haft Skägget och Lisa här hos oss sedan dess.

Igår kväll följde Lisa efter mig och Hannah på promenad. Och vi såg henne bli påkörd av en bil. Och jag blev tvungen att avsluta hennes lidande.

Det är en fruktansvärd smärta på insidan. Ingenting är roligt längre. Allt känns tungt. Sorgen tar över kroppen.

En katt, tänker kanske du. En vän och följeslagare, tänker jag. Igår kväll när jag sådde morot och sallat, spatserade hon omkring bland odlingsbäddarna och höll mig sällskap. Varje morgon har hon fått komma in på barnens rum för att de ska vakna med en katt som vill mysa och sätta tonen för en bra dag.

Det är så fruktansvärt onödigt att hon skulle dö. Hade vi gjort som vanligt och vänt tillbaka hem när vi såg att hon följde efter oss, eftersom vi vet riskerna med den trafikerade vägen, hade hon varit kvar nu.

Nu har jag istället ett tomt hål på insidan.

En av barnens bästa vänner. En av de som man kunnat leka och mysa med, ”i dessa tider”, när vi är hemma jämt.

En nyfiken, modig, kärleksfull individ med äventyrslust.

En katt kan vara så mycket. Och sätta sådana spår.

Jag är trött på att vara ledsen. Men nu vet jag inte vad jag ska ta mig till längre.

Sanningen som SD ogillar

Här är den omtalade SAS-filmen som får högernationalister att gå i taket:

https://www.adforum.com/creative-work/ad/player/34613729/what-is-truly-scandinavian/sas-scandinavian-airlines

Vad säger filmen? Att vi har inspirerats av vår omvärld genom alla generationer.

Vad är det som är så provocerande med det? Det är en sanning.

Hade vi inte kikat utanför våra gränser, hade vi inte varit det land vi är idag.

Samtidigt går historien om hur SD polisanmäler en konstutställning i Norrköping, som går igenom nazismens historia i Norrköping.

Vad är det som är så provocerande med det? Allt som sägs är en sanning.

Anledningen till anmälan är ett tidningsklipp ur Folkbladet som sitter på den vägg i utställningen som handlar om nutiden, under rubriken ”SD-politiker utreds för inlägg på nazistsajt”. Folkbladet refererar till ett större reportage i Expressen inför valet 2018, där reportern David Baas gått igenom de Sverigedemokrater på partiets valsedlar som delat antisemitiskt och nazistiskt material på sociala medier, bland dem ryska VK.

….

Samtliga dessa kandidater ströks från listorna efter Baas reportage. I klippet från Folkbladet finns citaten av SD-kandidaten från Norrköping, liksom en bild på partiets lokalstyrelse, vars dåvarande ordförande intervjuas och menar att man har ”nolltolerans mot sådana saker”. Museets poäng är här att visa att denna sorts språkbruk fortfarande lever i Sverige, inte minst på sociala medier.

 

Media vill gärna få det att låta som att SDs styrelse står som frontpersoner för Nazismen i Sverige idag, men de är på bild i en tidningsartikel från 2018, där ingenting säger att de skulle vara nazister.

Men Sverigedemokraterna vill ändra historien, och inte bekräfta sanningar. De har sin egen verklighetsbild de gärna vill att alla andra ska hålla med dem om. Men det är svårt, när sanningen är annorlunda.

Var är sanktionerna mot Brasilien?

Sedan den högernationalistiska Jair Bolsaro valts till president i Brasilien, har takten på skövlingen av Amazonas regnskog ökat rejält. Under Maj månad i år skövlades 739 kvadratkilometer skog. Det motsvara 2 fotbollsplaner per minut. Trots att det är olagligt, och att Amazonas är skyddat.

Och för Bolsaro är det helt rimligt. Han förnekar människans påverkan på klimatet. Så här kommenterade han Norge efter att Norge och Tyskland lämnat ett samarbete med Brasilien för att öka skyddet av regnskogen;

– Är det inte Norge som är det där landet som dödar valar uppe i Nordpolen? Ta de pengarna och hjälp Angela Merkel att återplantera (skog) i Tyskland

https://www.dn.se/nyheter/varlden/norge-stoppar-miljarder-till-regnskogen-efter-dispyt-med-brasilien/

Hade det handlar om krigsföring människor emellan, hade detta beteende lett till sanktioner av alla möjliga slag. Handelsavtal hade rivits upp, och världsledare hade tagit avstånd från Brasiliens beteende.

Men när det handlar om krigsföring mot vår livsmiljö och gemensamma klimat, uteblir de radikala handlingarna. Och även om många beklagar sig över Bolsaros beteende, fortsätter Brasiliens export av nötkött – trots att detta är själva syftet med skövlingen av regnskog.

Vad kan du och jag göra åt problemet?

Så länge våra politiker inte stoppar importen av köttprodukter från Brasilien – och andra länder som har ohållbar köttproduktion – är det högst troligt att den dyker upp i den mat du äter.

Därför:

Ställ krav på svensk köttråvara – om du äter kött.
Inte bara när du själv inhandlar råvaran. Fråga på lunchrestaurangen köttets ursprung, fråga pizzerian, thaikiosken och indiern på hörnet.
Läs på baksidan av färdigrätterna du värmer i micron, maten du ger till katten eller hunden.

Varje gång vi köper kött som producerats i Brasilien, belönar vi Bolsaros beteende, och legitimerar det.

Personligen har jag gjort valet att jag aldrig köper kött i butik eller på restaurang. Jag är för det mesta vegetarian, men tar ibland möjligheten att köpa kött från lokala bönder som jag vet har en bättre djurhållning än de flesta. Då vet jag till 100% att jag inte stödjer något dåligt.

 

Pingströrelsen saknar hållbarhetsarbete

Fick ihop en debattartikel till den kristna dagstidningen Dagen. Utdrag nedan;

”Bristen på möjlighet till källsortering samt alla engångsartiklar i plast under årets Nyhemsvecka väcker många tankar.

Mer övergripande väcks frågan om hur hållbarhetsarbetet inom Pingst egentligen ser ut. Både Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan har tydliga riktlinjer för en hållbar rörelse, medan en googling på ”Pingst” och ”Hållbarhet” inte ger en enda relevant träff. ”Pingst” och ”Miljö” ger tio år gamla nyheter om ett nätverk som inte varit aktivt sedan 2011.

Till nästa års sommarkonferenser önskar vi att samfundet tagit tydliga steg mot en mer hållbar rörelse, som fokuserar på vår gemensamma livsmiljö över hela världen. Det finns enorma möjligheter när vi som pingströrelse tar hotet mot vår Guds skapelse på allvar, och ställer om till en hållbar rörelse.”

Läs hela debattartikeln på Dagen.se

Monokultur eller bikultur

När vi pratar bin, tänker de allra flesta på bikupor och honung. Mig inkluderad.
Jag ska i dagarna hämta mitt första bisamhälle, och funderar på att skaffa några fler.

Men ju mer jag lärt mig om bin, har jag förstått att det är ju inte de tama honungsbina som är de som är hotade pollinatörerna, som behöver skyddas. Det är ju de vilda solitärbina och de extremt få vilda honungsbina.

Jag ställde frågan på min biodlingskurs, om inte tama bin konkurrerar ut andra vilda pollinerare. Jag fick svaret att det är ingen fara.

Men det är det:

– Jag förväntade mig inte att det skulle vara så tydligt, men framför allt i slättlandskapet försvann humlorna nästan helt när vi satte in honungsbin, säger Lina Herbertsson som har gjort studien.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/honungsbin-konkurrerar-ut-humlor

– Solitärbina är specialiserade på en speciell växt som de har anpassat hela sin livscykel till, säger Tommy Karlsson, biolog på länsstyrelsen som arbetar med hotade biarter.

På exempelvis rapsåkrar finns mat i överflöd för bina, vid torra marker och platser med högre naturvärden finns det däremot en risk för problem.

https://www.corren.se/nyheter/norrkoping/bikupor-kan-konkurrera-ut-vilda-bin-om4496541.aspx

Vårt problem som mänsklighet är – som vanligt – att vi ska effektivisera allting, och inom jordbruket har det börjat handla om att odla mer av samma på samma yta. Monokultur. Vi ska ha 1000 hektar raps. Sen ska vi ha 1000 kor i en ladugård. Och så fortsätter det.

Naturen fungerar inte så. Naturen håller balans. I skogen hittar du sällan en yta med enbart svamp. Man måste tränga sig igenom grenar från barrträden, gå igenom sumpiga marker, och veta om att det är inte lätt.
Bärplockning är ibland enklare, men de växer inte på en bra ergonomisk höjd, och man måste även här tränga sig igenom snår och buskar för att hitta skatterna.

Nu blir min utmaning att arbeta för att inte bygga monokulturella bikulturer. Frågan är bara hur man gör det.

Vi har inte råd…

… Att ta emot fler flyktingar

… Att fasa ut fossila bränslen

… Att bygga ut en fungerande sjukvård

… Att minska klyftorna i samhället

… Att gå från tillväxt till utveckling

Däremot kan vi samla ihop 7 miljarder kronor till återuppbyggnaden av Notre Dame på några timmar.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/fransk-miljardar-lovar-pengar-till-uppbyggnaden-av-notredame/

Branden i Notre Dame är en tragedi i stora mått. Kultur och historia är otroligt viktigt. Men denna insamling måste ställas i kontrast mot våra övriga samhällsproblem, och miljöproblem.

Solceller?

Jag efterfrågade i en post för ett tag sedan, en ”fairphone”för solceller, så att man kunde veta att de tillverkats med hög standard gällande social hållbarhet, mineralutvinning och miljö.

Tydligen finns det en organisation som värderar tillverkare efter just detta. Så om du ska köpa solceller, gå in och kika här först, och ställ höga krav på din leverantör att leverera bra paneler. Annars är miljönyttan i soptunnan ändå.

http://www.solarscorecard.com/2018/

Ersätt ränteavdrag för oss som har god inkomst med grundavdrag för alla

Jag tänker inte ens försöka skriva om detta med egna ord, utan låter helt enkelt Birger Schlaugs text tala för sig självt:
  • Det heter bidrag när de mindre bemedlade får statens ekonomiska stöd. 
  • Det heter avdrag när de mer bemedlade får statens ekonomiska stöd. 
  • Dessa – de mer bemedlade – brukar oja sig lika mycket över att de mindre bemedlade får bidrag som åt de som kritiserar deras egna avdrag.

Ränteavdragen – som jag på den här bloggen envisats med att kalla räntebidrag – är ett otyg. Redan när MP kom in i riksdagen ville vi börja trappa ner dessa, gärna med en procentenhet per år. Hade så skett hade vi varit av med eländet idag.

Räntebidragens – förlåt: ränteavdragens – historia är en fråga som började med idén om att stimulera bostadskonsumtion men som blev överklassens och sedan medelklassens godaste bidrag. Som bekostas av skattemedel – och eftersom låginkomsttagare är hårt beskattade i Sverige så står dessa för en del av höginkomsttagarnas bidrag.

Räntebidragen kostade redan för några år sedan tre gånger så mycket som ”socialbidragen” (försörjningsstödet utgick till 10,5 miljarder förra året, medan räntebidragen uppgick till cirka 30 miljarder…).

Kostnaderna för ränteavdragen kommer att öka, när räntorna ökar, och kan komma att överstiga inte bara statens utgifter för gymnasieskolan utan närma sig vad hela grundskolan kostar.

Det handlar om en oförutsägbar kostnad för staten som kan tära grovt på statens budget. Det ÄR bisarrt!

Som läget är idag – med låg ränta – är det fullt rimligt att under tre år ta bort hela avdraget på räntor över 100 000 kronor (det är 21 procent idag) samt trappa ner resten med 1,5% årligen.

Höj grundavdraget, som är lika för alla, som kompensation.

Principen borde för övrigt vara att flera avdrag och bidrag ersätts med höjt grundavdrag lika för alla. 

Länk till ursprungsinlägget på http://schlaug.blogspot.com

Pojken med guldbyxorna

Sveriges banker kan, liksom pojken med guldbyxorna, skapa pengar ur ingenting.

När en kund kommer för att låna pengar, behöver inte banken själv äga de pengar den sedan lånar ut.

Det är detta som gjort att t.ex. våra fastighetspriser växt snabbare än BNP de senaste 20 åren.

Så här skriver tankesmedjan Katalys idag i dagens DN:

Mellan 1999 och 2017 ökade penningmängden 8 procent årligen. Men årsgenomsnittet för inflationen var bara 1,2 procent. Varför blir det då inte mer inflation? Svaret är att det visst blir inflation men bara på de marknader där nya pengar omsätts. Mellan 2001 och 2018 har bankerna mer än tredubblat penningmängden och utlåningen.

Av dessa pengar har bara 13 procent gått till icke-finansiella företag, resterande 87 procent har i huvudsak gått till fastighets- och finansmarknaden vilket innebär att pengarna bidragit till att redan existerande fastigheter, företag och värdepapper bytt ägare till allt högre priser utan att något produktivt arbete uträttats.

Den rikaste tiondelen ägde 78 procent av alla tillgångar 2017 och är därför de som främst gynnats.

När tillgångarna säljs, ger ränteintäkter eller avkastning, får ägarna kapitalinkomster. Över 85 procent av de 343 miljarderna i kapitalinkomster för 2015 gick till den rikaste tiondelen.

Naturligtvis är det de rikaste som gynnas av denna utveckling. Samtidigt som fastighetsägarnas fastigheter ökar i värde, fortsätter vi betala samma exponentiellt ökade hyra år efter år.

De fattiga blir fattigare, och de rikare blir rikare.

Hur gör man insekter viktiga?

På samma sätt som mitt tidigare inlägg handlade om att förklara varför man ska bry sig om nyckelbiotoper, handlar det här inlägget om varför man ska bry sig om insekter.

Idag blev jag väldigt glad över att DN skrivit massor om hur våra insekter, speciellt bin, är på väg att utrotas.

Våra insekter är det som gör att vi kan odla. Och våra insekter utplånat vi bland annat genom bekämpningsmedel som vi menar ska effektivisera våra skördar. Det är kortsiktigt tänkt.

Våra bin dör också på grund av varroakvalstret som kommit hit med importerade samhällen (från en ekologi där de är en del av ett kretslopp, och självbekämpas).

Vi kör robotgräsklippare som aldrig låter en maskros dyka upp för biet att pollenera, våra kommuner klipper nitiskt alla våra grönytor för att det ska de trevligt ut, och skapa arbetstillfällen.

Men när biet dör, försvinner vår matproduktion och försörjning.

När biet dör, dör världen som vi känner den.

Våga vägra besprutad mat. Våga vägra välklippta gräsytor. Våga gå mot strömmen. Skaffa bin. Det är mitt nästa steg i livet. Jag går en grundkurs i biodling, och det är något som arrangeras över hela landet.