Var är sanktionerna mot Brasilien?

Sedan den högernationalistiska Jair Bolsaro valts till president i Brasilien, har takten på skövlingen av Amazonas regnskog ökat rejält. Under Maj månad i år skövlades 739 kvadratkilometer skog. Det motsvara 2 fotbollsplaner per minut. Trots att det är olagligt, och att Amazonas är skyddat.

Och för Bolsaro är det helt rimligt. Han förnekar människans påverkan på klimatet. Så här kommenterade han Norge efter att Norge och Tyskland lämnat ett samarbete med Brasilien för att öka skyddet av regnskogen;

– Är det inte Norge som är det där landet som dödar valar uppe i Nordpolen? Ta de pengarna och hjälp Angela Merkel att återplantera (skog) i Tyskland

https://www.dn.se/nyheter/varlden/norge-stoppar-miljarder-till-regnskogen-efter-dispyt-med-brasilien/

Hade det handlar om krigsföring människor emellan, hade detta beteende lett till sanktioner av alla möjliga slag. Handelsavtal hade rivits upp, och världsledare hade tagit avstånd från Brasiliens beteende.

Men när det handlar om krigsföring mot vår livsmiljö och gemensamma klimat, uteblir de radikala handlingarna. Och även om många beklagar sig över Bolsaros beteende, fortsätter Brasiliens export av nötkött – trots att detta är själva syftet med skövlingen av regnskog.

Vad kan du och jag göra åt problemet?

Så länge våra politiker inte stoppar importen av köttprodukter från Brasilien – och andra länder som har ohållbar köttproduktion – är det högst troligt att den dyker upp i den mat du äter.

Därför:

Ställ krav på svensk köttråvara – om du äter kött.
Inte bara när du själv inhandlar råvaran. Fråga på lunchrestaurangen köttets ursprung, fråga pizzerian, thaikiosken och indiern på hörnet.
Läs på baksidan av färdigrätterna du värmer i micron, maten du ger till katten eller hunden.

Varje gång vi köper kött som producerats i Brasilien, belönar vi Bolsaros beteende, och legitimerar det.

Personligen har jag gjort valet att jag aldrig köper kött i butik eller på restaurang. Jag är för det mesta vegetarian, men tar ibland möjligheten att köpa kött från lokala bönder som jag vet har en bättre djurhållning än de flesta. Då vet jag till 100% att jag inte stödjer något dåligt.

 

Pingströrelsen saknar hållbarhetsarbete

Fick ihop en debattartikel till den kristna dagstidningen Dagen. Utdrag nedan;

”Bristen på möjlighet till källsortering samt alla engångsartiklar i plast under årets Nyhemsvecka väcker många tankar.

Mer övergripande väcks frågan om hur hållbarhetsarbetet inom Pingst egentligen ser ut. Både Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan har tydliga riktlinjer för en hållbar rörelse, medan en googling på ”Pingst” och ”Hållbarhet” inte ger en enda relevant träff. ”Pingst” och ”Miljö” ger tio år gamla nyheter om ett nätverk som inte varit aktivt sedan 2011.

Till nästa års sommarkonferenser önskar vi att samfundet tagit tydliga steg mot en mer hållbar rörelse, som fokuserar på vår gemensamma livsmiljö över hela världen. Det finns enorma möjligheter när vi som pingströrelse tar hotet mot vår Guds skapelse på allvar, och ställer om till en hållbar rörelse.”

Läs hela debattartikeln på Dagen.se

Vi har inte råd…

… Att ta emot fler flyktingar

… Att fasa ut fossila bränslen

… Att bygga ut en fungerande sjukvård

… Att minska klyftorna i samhället

… Att gå från tillväxt till utveckling

Däremot kan vi samla ihop 7 miljarder kronor till återuppbyggnaden av Notre Dame på några timmar.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/fransk-miljardar-lovar-pengar-till-uppbyggnaden-av-notredame/

Branden i Notre Dame är en tragedi i stora mått. Kultur och historia är otroligt viktigt. Men denna insamling måste ställas i kontrast mot våra övriga samhällsproblem, och miljöproblem.

Hur gör man insekter viktiga?

På samma sätt som mitt tidigare inlägg handlade om att förklara varför man ska bry sig om nyckelbiotoper, handlar det här inlägget om varför man ska bry sig om insekter.

Idag blev jag väldigt glad över att DN skrivit massor om hur våra insekter, speciellt bin, är på väg att utrotas.

Våra insekter är det som gör att vi kan odla. Och våra insekter utplånat vi bland annat genom bekämpningsmedel som vi menar ska effektivisera våra skördar. Det är kortsiktigt tänkt.

Våra bin dör också på grund av varroakvalstret som kommit hit med importerade samhällen (från en ekologi där de är en del av ett kretslopp, och självbekämpas).

Vi kör robotgräsklippare som aldrig låter en maskros dyka upp för biet att pollenera, våra kommuner klipper nitiskt alla våra grönytor för att det ska de trevligt ut, och skapa arbetstillfällen.

Men när biet dör, försvinner vår matproduktion och försörjning.

När biet dör, dör världen som vi känner den.

Våga vägra besprutad mat. Våga vägra välklippta gräsytor. Våga gå mot strömmen. Skaffa bin. Det är mitt nästa steg i livet. Jag går en grundkurs i biodling, och det är något som arrangeras över hela landet.

Varför allt prat om klimat?

Den frågan ställer jag mig också ibland. Det blir ju lite tröttsamt.

Speciellt när folk tenderar att missbruka ord som ”klimatångest”, när man i vissa fall kanske menar dåligt samvete, eller en oro.

Hur som helst gjorde den här grafen från en debattartikel i dagens DN, där 270 klimatforskare ställer sig bakom Greta Thunbergs krav, det tydligt för mig:

Sedan år 2000, då var jag 12 år, har vi ökat våra globala CO2-utsläpp med mer än 30 procent. Inte konstigt att krisen börjar bli på riktigt.

Miljöpartiet grundades 1981, och redan i 1988 års valmanifest fanns klimatfrågan med. Idag talar alla politiker om klimatet, men få visar realistiska lösningar på problemen.

Vi behöver en gemensam omställning, en solidarisk fördelning, för att ta oss från var vi är, till vart vi ska utan att tappa vår mänsklighet på vägen.

Idag arrangeras #globalstrikeforfuture, där vi demonstrerar för att politikerna ska ta klimatfrågan på allvar, och inte begrava den i fina ord.

Nyckelbiovadå?

I Januariavtalet förhandlade Centerpartiet fram att regeringen skulle stoppa Nyckelbiotopsinventeringen, med argument att det skulle skada skogsägare ekonomiskt om deras skog plötsligt skulle bli skyddsvärd.

Problemet är bara att skogsägarna frivilligt gått med på att inte avverka nyckelbiotoperna, för att kunna ta högre betalt för sitt virke som då blir hållbarhetsmärkt.

Nyckelbiotoper skyddas inte av miljöbalken, utan av hållbarhetsmärkerna FSC och PEFC.

Nu urvattnar alltså Centerpartiet hållbarhetsmärkerna, och lurar konsumenter, som tror att de betalar för hållbara material, men som kan vara lika ohållbart som det billigare alternativet.

Nyckelbiotopsinventering är inget miljöflum, det är förutsättningen för att vi ska kunna säga att vårt svenska skogsbruk är hållbart. Men med hjälp av Centerpartiet så behåller skogsindustrin kakan samtidigt som de äter den.

De certifierar sitt virke som hållbart och får högre betalt för detta – utan att veta om det är hållbart eller inte.

Här är en väldigt bra artikel om detta, med förslag på hur skogsindustrin bör agera för att kompensera sin egen ekonomiska förlust på grund av nyckelbiotoperna:

https://www.gp.se/debatt/hållbarhetsmärkningen-på-virke-saknar-substans-1.13266638

Kreativitet är guld värt

Det kan jag hålla med om.

Men att vi lever i en så övergödd ekonomi, där man gör reklam med 24 karats guld, för att göra en poäng. Det är svårt att greppa.

https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2019/03/04/guldaggskampanjen/

Och att tavlorna sedan skänks ”till några av Sveriges mest populära reklamskolor för att påminna morgondagens kommunikatörer om vikten av deras framtida kreativa insatser.” känns ju lagom rättfärdigande.

Att sedan gruvdriften för att bryta guld i många fall leder till social utsatthet, miljöproblem och dödsolyckor, gör att hela idén känns än mindre kreativ.

Nej, att annonsera för guldägget med äkta guld, är inte kreativt. Det är lathet och osmaklighet.

Mår du bra?

Här var en enkel debattartikel som diskuterar sambandet mellan tillväxtjakten och ökad psykisk ohälsa:

https://www.dn.se/asikt/vi-maste-leva-lugnare-for-att-radda-manskligheten/

Ulrika Ernvik, som författat artikeln, menar att det både är sant och falskt att ett arbete leder till ökad psykisk hälsa. Det är ju vanligt att påstå det.

Känner du tillhörighet, mening och möjlighet att anpassa ditt arbete utifrån dina egna förutsättningar, så ja, menar hon, då kan det leda till ökad psykisk hälsa.

Men i övrigt, om du inte upplever en meningsfull arbetsplats anpassad efter dina förutsättningar, då kan det istället motverka.

Hon menar istället att den tryggaste vägen till psykisk hälsa är natur, tid för människor och kreativitet.

Och mellan raderna läser jag att vår överkonsumtion istället för att göra oss lyckligare och rikare, istället tömmer våra möjligheter till rika liv.