Var är sanktionerna mot Brasilien?

Sedan den högernationalistiska Jair Bolsaro valts till president i Brasilien, har takten på skövlingen av Amazonas regnskog ökat rejält. Under Maj månad i år skövlades 739 kvadratkilometer skog. Det motsvara 2 fotbollsplaner per minut. Trots att det är olagligt, och att Amazonas är skyddat.

Och för Bolsaro är det helt rimligt. Han förnekar människans påverkan på klimatet. Så här kommenterade han Norge efter att Norge och Tyskland lämnat ett samarbete med Brasilien för att öka skyddet av regnskogen;

– Är det inte Norge som är det där landet som dödar valar uppe i Nordpolen? Ta de pengarna och hjälp Angela Merkel att återplantera (skog) i Tyskland

https://www.dn.se/nyheter/varlden/norge-stoppar-miljarder-till-regnskogen-efter-dispyt-med-brasilien/

Hade det handlar om krigsföring människor emellan, hade detta beteende lett till sanktioner av alla möjliga slag. Handelsavtal hade rivits upp, och världsledare hade tagit avstånd från Brasiliens beteende.

Men när det handlar om krigsföring mot vår livsmiljö och gemensamma klimat, uteblir de radikala handlingarna. Och även om många beklagar sig över Bolsaros beteende, fortsätter Brasiliens export av nötkött – trots att detta är själva syftet med skövlingen av regnskog.

Vad kan du och jag göra åt problemet?

Så länge våra politiker inte stoppar importen av köttprodukter från Brasilien – och andra länder som har ohållbar köttproduktion – är det högst troligt att den dyker upp i den mat du äter.

Därför:

Ställ krav på svensk köttråvara – om du äter kött.
Inte bara när du själv inhandlar råvaran. Fråga på lunchrestaurangen köttets ursprung, fråga pizzerian, thaikiosken och indiern på hörnet.
Läs på baksidan av färdigrätterna du värmer i micron, maten du ger till katten eller hunden.

Varje gång vi köper kött som producerats i Brasilien, belönar vi Bolsaros beteende, och legitimerar det.

Personligen har jag gjort valet att jag aldrig köper kött i butik eller på restaurang. Jag är för det mesta vegetarian, men tar ibland möjligheten att köpa kött från lokala bönder som jag vet har en bättre djurhållning än de flesta. Då vet jag till 100% att jag inte stödjer något dåligt.

 

Vi har inte råd…

… Att ta emot fler flyktingar

… Att fasa ut fossila bränslen

… Att bygga ut en fungerande sjukvård

… Att minska klyftorna i samhället

… Att gå från tillväxt till utveckling

Däremot kan vi samla ihop 7 miljarder kronor till återuppbyggnaden av Notre Dame på några timmar.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/fransk-miljardar-lovar-pengar-till-uppbyggnaden-av-notredame/

Branden i Notre Dame är en tragedi i stora mått. Kultur och historia är otroligt viktigt. Men denna insamling måste ställas i kontrast mot våra övriga samhällsproblem, och miljöproblem.

Pojken med guldbyxorna

Sveriges banker kan, liksom pojken med guldbyxorna, skapa pengar ur ingenting.

När en kund kommer för att låna pengar, behöver inte banken själv äga de pengar den sedan lånar ut.

Det är detta som gjort att t.ex. våra fastighetspriser växt snabbare än BNP de senaste 20 åren.

Så här skriver tankesmedjan Katalys idag i dagens DN:

Mellan 1999 och 2017 ökade penningmängden 8 procent årligen. Men årsgenomsnittet för inflationen var bara 1,2 procent. Varför blir det då inte mer inflation? Svaret är att det visst blir inflation men bara på de marknader där nya pengar omsätts. Mellan 2001 och 2018 har bankerna mer än tredubblat penningmängden och utlåningen.

Av dessa pengar har bara 13 procent gått till icke-finansiella företag, resterande 87 procent har i huvudsak gått till fastighets- och finansmarknaden vilket innebär att pengarna bidragit till att redan existerande fastigheter, företag och värdepapper bytt ägare till allt högre priser utan att något produktivt arbete uträttats.

Den rikaste tiondelen ägde 78 procent av alla tillgångar 2017 och är därför de som främst gynnats.

När tillgångarna säljs, ger ränteintäkter eller avkastning, får ägarna kapitalinkomster. Över 85 procent av de 343 miljarderna i kapitalinkomster för 2015 gick till den rikaste tiondelen.

Naturligtvis är det de rikaste som gynnas av denna utveckling. Samtidigt som fastighetsägarnas fastigheter ökar i värde, fortsätter vi betala samma exponentiellt ökade hyra år efter år.

De fattiga blir fattigare, och de rikare blir rikare.

Varför allt prat om klimat?

Den frågan ställer jag mig också ibland. Det blir ju lite tröttsamt.

Speciellt när folk tenderar att missbruka ord som ”klimatångest”, när man i vissa fall kanske menar dåligt samvete, eller en oro.

Hur som helst gjorde den här grafen från en debattartikel i dagens DN, där 270 klimatforskare ställer sig bakom Greta Thunbergs krav, det tydligt för mig:

Sedan år 2000, då var jag 12 år, har vi ökat våra globala CO2-utsläpp med mer än 30 procent. Inte konstigt att krisen börjar bli på riktigt.

Miljöpartiet grundades 1981, och redan i 1988 års valmanifest fanns klimatfrågan med. Idag talar alla politiker om klimatet, men få visar realistiska lösningar på problemen.

Vi behöver en gemensam omställning, en solidarisk fördelning, för att ta oss från var vi är, till vart vi ska utan att tappa vår mänsklighet på vägen.

Idag arrangeras #globalstrikeforfuture, där vi demonstrerar för att politikerna ska ta klimatfrågan på allvar, och inte begrava den i fina ord.

Nyckelbiovadå?

I Januariavtalet förhandlade Centerpartiet fram att regeringen skulle stoppa Nyckelbiotopsinventeringen, med argument att det skulle skada skogsägare ekonomiskt om deras skog plötsligt skulle bli skyddsvärd.

Problemet är bara att skogsägarna frivilligt gått med på att inte avverka nyckelbiotoperna, för att kunna ta högre betalt för sitt virke som då blir hållbarhetsmärkt.

Nyckelbiotoper skyddas inte av miljöbalken, utan av hållbarhetsmärkerna FSC och PEFC.

Nu urvattnar alltså Centerpartiet hållbarhetsmärkerna, och lurar konsumenter, som tror att de betalar för hållbara material, men som kan vara lika ohållbart som det billigare alternativet.

Nyckelbiotopsinventering är inget miljöflum, det är förutsättningen för att vi ska kunna säga att vårt svenska skogsbruk är hållbart. Men med hjälp av Centerpartiet så behåller skogsindustrin kakan samtidigt som de äter den.

De certifierar sitt virke som hållbart och får högre betalt för detta – utan att veta om det är hållbart eller inte.

Här är en väldigt bra artikel om detta, med förslag på hur skogsindustrin bör agera för att kompensera sin egen ekonomiska förlust på grund av nyckelbiotoperna:

https://www.gp.se/debatt/hållbarhetsmärkningen-på-virke-saknar-substans-1.13266638

Mår du bra?

Här var en enkel debattartikel som diskuterar sambandet mellan tillväxtjakten och ökad psykisk ohälsa:

https://www.dn.se/asikt/vi-maste-leva-lugnare-for-att-radda-manskligheten/

Ulrika Ernvik, som författat artikeln, menar att det både är sant och falskt att ett arbete leder till ökad psykisk hälsa. Det är ju vanligt att påstå det.

Känner du tillhörighet, mening och möjlighet att anpassa ditt arbete utifrån dina egna förutsättningar, så ja, menar hon, då kan det leda till ökad psykisk hälsa.

Men i övrigt, om du inte upplever en meningsfull arbetsplats anpassad efter dina förutsättningar, då kan det istället motverka.

Hon menar istället att den tryggaste vägen till psykisk hälsa är natur, tid för människor och kreativitet.

Och mellan raderna läser jag att vår överkonsumtion istället för att göra oss lyckligare och rikare, istället tömmer våra möjligheter till rika liv.

+1

2018 var ett knepigt år.

Man kan göra yttre förändringar i livet som man tror ska fixa det där som skaver i livet.

Byta jobb, köpa ny bil, hitta på nya hobbies, återuppliva gamla, uppfylla barndomsdrömmar, eller vad det nu kan vara. Allt detta har jag gjort i år.

Den jobbiga realismen när det som skaver finns kvar, trots dessa yttre förändringar. Kanske blir det till och med värre.

Yttre, ytliga, materialistiska, kommersiella saker löser oftast ingenting.

Låt oss därför, 2019, lägga bort konsumtionsmönsteer och fokusera på livet, på insidan. Spendera vår tid i naturen som uppfyller själen med liv. Låta livet sakta ner, om bara för korta stunder, för att ge utrymme åt reflektion.

Och låt oss alla bli långsammare att kommentera på internet. Som Åsa Romson skriver i sin bok ”Från tränselavgifter i Stockholm – till klimatavtal i Paris”, att hon tidigt 2000-tal var gruppledare för Miljöpartiet i Stockholm, och fick ta emot många samtal från kritiska medborgare, men aldrig använde någon den ton som idag råder på sociala medier.

Nu lägger vi ett år till historien, och kliver in i ett (gott?) nytt år.

Lördag

För en vecka sedan fann jag mig på Wettershus Retreatgård för en helgs tyst retreat. Att i tystnad dela gemenskap och måltider med andra människor är rätt så magiskt, och kombinera dessa med djup eftertanke och andakt. Något jag som småbarnsförälder sällan får möjlighet till.

Under retreaten lästes en bön som fastnade hos mig:

Gud, idag ber vi särskilt för den skapelse du anförtrott oss att förvalta. Vi tänker på djur och natur, all skönhet och glädje vi får ta emot.

Vi ber om vishet för makthavare som fattar beslut som på gott och ont berör den livsmiljö vi alla delar. Vi ber om förstånd att inse när vår livsstil går över gränser som förstör för annat liv och andra levande.

Vi ber om insikt och kraft att vända om till enkelhet och närhet, och ett hållbart sätt att leva.