Saker att störa sig på

  • När man ser någon dricka te med tepåsen kvar i koppen
  • När man hör någon upprepa ordet ”Hallååå” i evighet efter att någon av parterna tappat mottagningen på telefonen
  • När man hör sitt eget argument komma från någon annan, och man inte riktigt känner att det landar

Det var fredagen den 30 november, när jag tillsammans med Miljöpartiet i Falköping deltog i en demonstration för klimatet, inför klimattoppmötet som börjar imorgon.

Kommunalrådet Karola Svensson (C) stod på trappan utanför stadshuset och tog emot demonstrationen i kylan (och påpekade att det idag sannerligen inte finns någon uppvärmning). Hon tackade för vårt engagemang och berättade om hur mycket bra kommunen gör. Hon fick frågan kring vad Falköpings Kommun tänker kring att installera solceller.

Och det var då det hände. Jag hörde mina egna ord.

”Frågan är hur de tillverkas, är de verkligen bra för miljön?”

Jag håller egentligen med om frågeställningen, men samtidigt önskar jag att kommunen skulle kunna ge bättre svar än det jag som är oinsatt kan komma med. Det måste väl finnas bättre och sämre tillverkare? Finns det någon sammanställning?

EDIT: Här är en sammanställning; http://www.solarscorecard.com/2016-17/scorecard-2016-17.php

Jag tror det behövs en Fairphone för solceller, som kan garantera hållbarhet, både inom miljö och socialt.

Kanske är jag lite extra kritisk, när samma person står i bräschen för att lägga ner landsbygdsskolorna. Jag som trodde att Centerpartiet värnade om Landsbygden.

Arbetstidens tid är tidsbunden

Vårt skattesystem är byggt på att vi ska arbeta. Alla ska arbeta för att få sin del av vår välfärd. Därför tas förslag som förkortad arbetstid, och medborgarlön emot av liberaler och kapitalister som någonting absurt.

Men byter vi utgångspunkt, tar bort hur vårt skattesystem fungerar, skulle de komma till en annan slutsats då? Kanske inte hos kapitalisterna.

Idag läste jag en nyhetsartikel om digitalisering och automatisering av bygglovsprocessen hos Skövde kommun;

TV: Snabbare bygglov med roboten Bobbie

I tillväxtkritiska kretsar i Sverige som förespråkar medborgarlön och förkortad normalarbetstid talar man mycket om den här typen av effektiviseringar, där datorer och algoritmer förenklar vårt arbete, och maskiner kan göra vårt arbete till en lägre kostnad. Systemet hos Skövde Kommun är ett tydligt exempel på detta. Borde inte detta göra att vi slipper jobba lika mycket?

Om vi fortsätter med dagens skattesystem så kommer vi fram till slutsatsen att det inte går, eftersom vår arbetstid och lön bekostar vår välfärd.

Men då borde vi kanske istället fundera på om vi inte istället ska förändra vårt system?

Jag kikade på lite statistik över BNP-tillväxt och Löneutveckling mellan 1992 och 2016. Jag är långt ifrån att kalla mig själv för ekonom, och det finns många faktorer att ta med i beräkningarna egentligen, men jag tycker ändå det är intressant att göra jämförelserna.

Enligt den här statistiken från Statistiska Centralbyrån så har snittlönen i Sverige ökat från 14700kr 1992 till 33800kr 2016. Det är en ökning med 230%.

Samtidigt, har Sveriges BNP, alltså Sveriges totala omsättning, ökat med 270%.

Lönerna har alltså inte ökat i samma takt som vi producerar och säljer mer, och det är i sig inte så konstigt, eftersom vi digitaliserar och automatiserar processer, som gör att företag kan göra MER, och bredda sin verksamhet, och på så sätt tjäna mer pengar till en liknande investering i arbetstid.

Men där det blir väldigt mycket mer intressant är när vi kikar på hur klyftorna mellan låg och höginkomsttagare växt mellan 1991 och 2016. I det här excell-arket från SCB, ser vi att procenten av befolkningen som räknas som låginkomsttagare i Sverige gått från 7,3% 1991, till att nästan dubblas till 14,4% 2016. Likadant ser det ut när det kommer till höginkomsttagare, där har procenten gått från 3,5 1991 till 6,9% 2016. Men det blir till och med bättre. Om man kikar på landets top 1% och top 5% rikaste personer, har de top 1% blivit 195% rikare, medan landets top 5%, bara blivit 154% rikare.

Klyftorna ökar, de rika blir rikare, och de absolut rikaste dra ifrån, samtidigt som andelen låginkomsttagare ökar.

För mig är det ett tecken på systemfel.

Min slutsats är att sedan digitaliseringens inträde i historien, så har företagen kunnat producera mer till en lägre kostnad, och därför kunnat ta ut större vinster, och högre löner åt de i topp-position istället för att antingen ge bättre löner åt de längre ner i hierarkin eller att förkorta arbetstiden.

Borde vi därför inte se över vårt välfärdssystem, och se till att beskatta någonting annat än arbetstid, för att fördela pengarna mer rättvist?

Att hjälpa miljön på plats

Jag har läst en hel del artiklar om miljön de senaste veckorna. Idag var inget undantag efter FNs rapport om att vi måste göra mycket mer för att ha möjlighet att nå målen i Parisavtalet.

I samtliga dessa artiklar, om det så handlar om vetenskapliga rapporter eller om en personlig krönika om en person som testat att leva ett enklare liv för miljöns skull, så dyker alltid samma kommentarer upp i diskussionsfältet.

”Det krävs stora politiska reformer, det spelar liten roll vad vi själva gör för individuella val”.

Det här låter så konstigt. Jag skulle vilja veta vad det är för reformer de tänker på, för det låter på den kommentaren som att det är någon annan som kommer att lösa problemen. Som att dessa ”stora politiska reformer” inte kommer påverka var och en, utan det är någon annan som kommer påverkas och lösa problemen.

I själva verket så finns det partier som har lösningar på problemen, men eftersom det är så pass ”stora politiska reformer”, är det få som vill lyssna. Vi vill ha business as usual, medan någon annan löser problemet. Det är obekvämt att tala om minskad materiell rikedom, ändrade levnadsvanor, och att kritisera arbetslinjen.

Kritiserar man tillväxt, skrattas man åt. Säger man att tekniken, och fler Teslor inte kommer lösa problemen, suckas man åt att ”inget är tillräckligt”.

Jag håller med om att det krävs ”stora politiska reformer”. Men för att de ska kunna gå igenom, behöver du och jag gå före och visa vägen, annars har jag svårt att tro att de kommer röstas igenom. Att göra en stor samhällsomställning, det gör vi ihop.