Pingströrelsen saknar hållbarhetsarbete

Fick ihop en debattartikel till den kristna dagstidningen Dagen. Utdrag nedan;

”Bristen på möjlighet till källsortering samt alla engångsartiklar i plast under årets Nyhemsvecka väcker många tankar.

Mer övergripande väcks frågan om hur hållbarhetsarbetet inom Pingst egentligen ser ut. Både Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan har tydliga riktlinjer för en hållbar rörelse, medan en googling på ”Pingst” och ”Hållbarhet” inte ger en enda relevant träff. ”Pingst” och ”Miljö” ger tio år gamla nyheter om ett nätverk som inte varit aktivt sedan 2011.

Till nästa års sommarkonferenser önskar vi att samfundet tagit tydliga steg mot en mer hållbar rörelse, som fokuserar på vår gemensamma livsmiljö över hela världen. Det finns enorma möjligheter när vi som pingströrelse tar hotet mot vår Guds skapelse på allvar, och ställer om till en hållbar rörelse.”

Läs hela debattartikeln på Dagen.se

Monokultur eller bikultur

När vi pratar bin, tänker de allra flesta på bikupor och honung. Mig inkluderad.
Jag ska i dagarna hämta mitt första bisamhälle, och funderar på att skaffa några fler.

Men ju mer jag lärt mig om bin, har jag förstått att det är ju inte de tama honungsbina som är de som är hotade pollinatörerna, som behöver skyddas. Det är ju de vilda solitärbina och de extremt få vilda honungsbina.

Jag ställde frågan på min biodlingskurs, om inte tama bin konkurrerar ut andra vilda pollinerare. Jag fick svaret att det är ingen fara.

Men det är det:

– Jag förväntade mig inte att det skulle vara så tydligt, men framför allt i slättlandskapet försvann humlorna nästan helt när vi satte in honungsbin, säger Lina Herbertsson som har gjort studien.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/honungsbin-konkurrerar-ut-humlor

– Solitärbina är specialiserade på en speciell växt som de har anpassat hela sin livscykel till, säger Tommy Karlsson, biolog på länsstyrelsen som arbetar med hotade biarter.

På exempelvis rapsåkrar finns mat i överflöd för bina, vid torra marker och platser med högre naturvärden finns det däremot en risk för problem.

https://www.corren.se/nyheter/norrkoping/bikupor-kan-konkurrera-ut-vilda-bin-om4496541.aspx

Vårt problem som mänsklighet är – som vanligt – att vi ska effektivisera allting, och inom jordbruket har det börjat handla om att odla mer av samma på samma yta. Monokultur. Vi ska ha 1000 hektar raps. Sen ska vi ha 1000 kor i en ladugård. Och så fortsätter det.

Naturen fungerar inte så. Naturen håller balans. I skogen hittar du sällan en yta med enbart svamp. Man måste tränga sig igenom grenar från barrträden, gå igenom sumpiga marker, och veta om att det är inte lätt.
Bärplockning är ibland enklare, men de växer inte på en bra ergonomisk höjd, och man måste även här tränga sig igenom snår och buskar för att hitta skatterna.

Nu blir min utmaning att arbeta för att inte bygga monokulturella bikulturer. Frågan är bara hur man gör det.

Vi har inte råd…

… Att ta emot fler flyktingar

… Att fasa ut fossila bränslen

… Att bygga ut en fungerande sjukvård

… Att minska klyftorna i samhället

… Att gå från tillväxt till utveckling

Däremot kan vi samla ihop 7 miljarder kronor till återuppbyggnaden av Notre Dame på några timmar.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/fransk-miljardar-lovar-pengar-till-uppbyggnaden-av-notredame/

Branden i Notre Dame är en tragedi i stora mått. Kultur och historia är otroligt viktigt. Men denna insamling måste ställas i kontrast mot våra övriga samhällsproblem, och miljöproblem.

Solceller?

Jag efterfrågade i en post för ett tag sedan, en ”fairphone”för solceller, så att man kunde veta att de tillverkats med hög standard gällande social hållbarhet, mineralutvinning och miljö.

Tydligen finns det en organisation som värderar tillverkare efter just detta. Så om du ska köpa solceller, gå in och kika här först, och ställ höga krav på din leverantör att leverera bra paneler. Annars är miljönyttan i soptunnan ändå.

http://www.solarscorecard.com/2018/

Ersätt ränteavdrag för oss som har god inkomst med grundavdrag för alla

Jag tänker inte ens försöka skriva om detta med egna ord, utan låter helt enkelt Birger Schlaugs text tala för sig självt:
  • Det heter bidrag när de mindre bemedlade får statens ekonomiska stöd. 
  • Det heter avdrag när de mer bemedlade får statens ekonomiska stöd. 
  • Dessa – de mer bemedlade – brukar oja sig lika mycket över att de mindre bemedlade får bidrag som åt de som kritiserar deras egna avdrag.

Ränteavdragen – som jag på den här bloggen envisats med att kalla räntebidrag – är ett otyg. Redan när MP kom in i riksdagen ville vi börja trappa ner dessa, gärna med en procentenhet per år. Hade så skett hade vi varit av med eländet idag.

Räntebidragens – förlåt: ränteavdragens – historia är en fråga som började med idén om att stimulera bostadskonsumtion men som blev överklassens och sedan medelklassens godaste bidrag. Som bekostas av skattemedel – och eftersom låginkomsttagare är hårt beskattade i Sverige så står dessa för en del av höginkomsttagarnas bidrag.

Räntebidragen kostade redan för några år sedan tre gånger så mycket som ”socialbidragen” (försörjningsstödet utgick till 10,5 miljarder förra året, medan räntebidragen uppgick till cirka 30 miljarder…).

Kostnaderna för ränteavdragen kommer att öka, när räntorna ökar, och kan komma att överstiga inte bara statens utgifter för gymnasieskolan utan närma sig vad hela grundskolan kostar.

Det handlar om en oförutsägbar kostnad för staten som kan tära grovt på statens budget. Det ÄR bisarrt!

Som läget är idag – med låg ränta – är det fullt rimligt att under tre år ta bort hela avdraget på räntor över 100 000 kronor (det är 21 procent idag) samt trappa ner resten med 1,5% årligen.

Höj grundavdraget, som är lika för alla, som kompensation.

Principen borde för övrigt vara att flera avdrag och bidrag ersätts med höjt grundavdrag lika för alla. 

Länk till ursprungsinlägget på http://schlaug.blogspot.com

Pojken med guldbyxorna

Sveriges banker kan, liksom pojken med guldbyxorna, skapa pengar ur ingenting.

När en kund kommer för att låna pengar, behöver inte banken själv äga de pengar den sedan lånar ut.

Det är detta som gjort att t.ex. våra fastighetspriser växt snabbare än BNP de senaste 20 åren.

Så här skriver tankesmedjan Katalys idag i dagens DN:

Mellan 1999 och 2017 ökade penningmängden 8 procent årligen. Men årsgenomsnittet för inflationen var bara 1,2 procent. Varför blir det då inte mer inflation? Svaret är att det visst blir inflation men bara på de marknader där nya pengar omsätts. Mellan 2001 och 2018 har bankerna mer än tredubblat penningmängden och utlåningen.

Av dessa pengar har bara 13 procent gått till icke-finansiella företag, resterande 87 procent har i huvudsak gått till fastighets- och finansmarknaden vilket innebär att pengarna bidragit till att redan existerande fastigheter, företag och värdepapper bytt ägare till allt högre priser utan att något produktivt arbete uträttats.

Den rikaste tiondelen ägde 78 procent av alla tillgångar 2017 och är därför de som främst gynnats.

När tillgångarna säljs, ger ränteintäkter eller avkastning, får ägarna kapitalinkomster. Över 85 procent av de 343 miljarderna i kapitalinkomster för 2015 gick till den rikaste tiondelen.

Naturligtvis är det de rikaste som gynnas av denna utveckling. Samtidigt som fastighetsägarnas fastigheter ökar i värde, fortsätter vi betala samma exponentiellt ökade hyra år efter år.

De fattiga blir fattigare, och de rikare blir rikare.

Hur gör man insekter viktiga?

På samma sätt som mitt tidigare inlägg handlade om att förklara varför man ska bry sig om nyckelbiotoper, handlar det här inlägget om varför man ska bry sig om insekter.

Idag blev jag väldigt glad över att DN skrivit massor om hur våra insekter, speciellt bin, är på väg att utrotas.

Våra insekter är det som gör att vi kan odla. Och våra insekter utplånat vi bland annat genom bekämpningsmedel som vi menar ska effektivisera våra skördar. Det är kortsiktigt tänkt.

Våra bin dör också på grund av varroakvalstret som kommit hit med importerade samhällen (från en ekologi där de är en del av ett kretslopp, och självbekämpas).

Vi kör robotgräsklippare som aldrig låter en maskros dyka upp för biet att pollenera, våra kommuner klipper nitiskt alla våra grönytor för att det ska de trevligt ut, och skapa arbetstillfällen.

Men när biet dör, försvinner vår matproduktion och försörjning.

När biet dör, dör världen som vi känner den.

Våga vägra besprutad mat. Våga vägra välklippta gräsytor. Våga gå mot strömmen. Skaffa bin. Det är mitt nästa steg i livet. Jag går en grundkurs i biodling, och det är något som arrangeras över hela landet.

Varför allt prat om klimat?

Den frågan ställer jag mig också ibland. Det blir ju lite tröttsamt.

Speciellt när folk tenderar att missbruka ord som ”klimatångest”, när man i vissa fall kanske menar dåligt samvete, eller en oro.

Hur som helst gjorde den här grafen från en debattartikel i dagens DN, där 270 klimatforskare ställer sig bakom Greta Thunbergs krav, det tydligt för mig:

Sedan år 2000, då var jag 12 år, har vi ökat våra globala CO2-utsläpp med mer än 30 procent. Inte konstigt att krisen börjar bli på riktigt.

Miljöpartiet grundades 1981, och redan i 1988 års valmanifest fanns klimatfrågan med. Idag talar alla politiker om klimatet, men få visar realistiska lösningar på problemen.

Vi behöver en gemensam omställning, en solidarisk fördelning, för att ta oss från var vi är, till vart vi ska utan att tappa vår mänsklighet på vägen.

Idag arrangeras #globalstrikeforfuture, där vi demonstrerar för att politikerna ska ta klimatfrågan på allvar, och inte begrava den i fina ord.

Nyckelbiovadå?

I Januariavtalet förhandlade Centerpartiet fram att regeringen skulle stoppa Nyckelbiotopsinventeringen, med argument att det skulle skada skogsägare ekonomiskt om deras skog plötsligt skulle bli skyddsvärd.

Problemet är bara att skogsägarna frivilligt gått med på att inte avverka nyckelbiotoperna, för att kunna ta högre betalt för sitt virke som då blir hållbarhetsmärkt.

Nyckelbiotoper skyddas inte av miljöbalken, utan av hållbarhetsmärkerna FSC och PEFC.

Nu urvattnar alltså Centerpartiet hållbarhetsmärkerna, och lurar konsumenter, som tror att de betalar för hållbara material, men som kan vara lika ohållbart som det billigare alternativet.

Nyckelbiotopsinventering är inget miljöflum, det är förutsättningen för att vi ska kunna säga att vårt svenska skogsbruk är hållbart. Men med hjälp av Centerpartiet så behåller skogsindustrin kakan samtidigt som de äter den.

De certifierar sitt virke som hållbart och får högre betalt för detta – utan att veta om det är hållbart eller inte.

Här är en väldigt bra artikel om detta, med förslag på hur skogsindustrin bör agera för att kompensera sin egen ekonomiska förlust på grund av nyckelbiotoperna:

https://www.gp.se/debatt/hållbarhetsmärkningen-på-virke-saknar-substans-1.13266638

Kreativitet är guld värt

Det kan jag hålla med om.

Men att vi lever i en så övergödd ekonomi, där man gör reklam med 24 karats guld, för att göra en poäng. Det är svårt att greppa.

https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2019/03/04/guldaggskampanjen/

Och att tavlorna sedan skänks ”till några av Sveriges mest populära reklamskolor för att påminna morgondagens kommunikatörer om vikten av deras framtida kreativa insatser.” känns ju lagom rättfärdigande.

Att sedan gruvdriften för att bryta guld i många fall leder till social utsatthet, miljöproblem och dödsolyckor, gör att hela idén känns än mindre kreativ.

Nej, att annonsera för guldägget med äkta guld, är inte kreativt. Det är lathet och osmaklighet.